Albert Bierstadt
Albert Bierstadt's Oil Paintings
Albert Bierstadt Museum
Jan 8, 1830 - Feb 18, 1902. German-American painter.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  

Bierstadt.org, welcome & enjoy!
Albert Bierstadt.org
 

Francois Pascal Simon Gerard
Portrait of Caroline Murat descending the staircase of elysee Palace.

ID: 78028

Francois Pascal Simon Gerard Portrait of Caroline Murat descending the staircase of elysee Palace.
Go Back!



Francois Pascal Simon Gerard Portrait of Caroline Murat descending the staircase of elysee Palace.


Go Back!


 

Francois Pascal Simon Gerard

12 March 1770 - 11 January 1837) was a French painter born in Rome, where his father occupied a post in the house of the French ambassador. His mother was Italian. As a baron of the Empire he is sometimes referred to as Baron Gerard.  Related Paintings of Francois Pascal Simon Gerard :. | Portrait of Caroline Murat descending the staircase of elysee Palace. | Portrat des Joachim Murat | Portrait of the Empress Josephine | Napoleon, Keizer der Fransen | Auguste Amalia Ludovika von Bayern |
Related Artists:
Richard ansdell,R.A.
1815-1885 English painter. He was the son of an artisan and in 1835 entered the Liverpool Academy Schools, where he later became president (1845-6). One of his earliest and largest dated works is the Waterloo Coursing Meeting (1.4*2.4 m, 1840; Liverpool, Walker A.G.). This canvas demonstrates his considerable skill as a portrait painter and creates a detailed record of a major sporting event of the period which was attended by many members of the local aristocracy, some of whom, notably the 3rd Earl of Sefton, were his patrons. It was engraved and published in 1843, and other works were similarly popularized. Shooting Party in the Highlands (1840; Liverpool, Walker A.G.) was the first of 149 works exhibited at the Royal Academy. It shows huntsmen with their horses and dogs resting after a good day's sport, a theme that Ansdell often depicted. He also portrayed other rural scenes such as gamekeepers or shepherds with domestic and wild animals, often in historical settings. All are painted with precision and sensitivity and without sentimentality. Although based in London from 1847 until 1884, Ansdell owned houses in Lancashire and Scotland and found inspiration in northern landscape. He travelled to Spain with the painter John Phillip in 1856 and alone in 1857 and produced several works of Spanish inspiration, for example Feeding Goats in the Alhambra (Preston, Harris Mus. & A.G.). He also collaborated with William Powell Frith and Thomas Creswick in rural genre scenes. Ansdell was commercially successful and was elected ARA in 1861 and RA in 1870.
ORRENTE, Pedro
Spanish Baroque Era Painter, 1580-1645 Spanish painter. He is one of the most interesting artists of his day. His father, Jaime Orrente, was a merchant from Marseille, his mother, Isabel Jumilla, from Murcia. By 1600 Orrente was active in Toledo, where he was commissioned to paint a retable (untraced). In 1607 and again in 1611 he was in Murcia, and a journey to Italy recorded by Jusepe Mart?nez and Palomino must have taken place between those years. It seems certain that he visited Venice and met Leandro Bassano
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.






Albert Bierstadt
All the Albert Bierstadt's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved